Efter en jobbig period med trots av det värre slaget har nu lilla E lugnat ner sig betydligt, iaf tillfälligt, och är den goaste skönaste unge man kan tänka sig.

Vid läggningen igår kröp hon tätt intill mig i sängen, la sitt sand -mat -och Bamseschampo-doftande lilla huvud på min axel och utbrister "söta söta lilla mamma" samtidigt som hon klappade mig kind så försiktigt hon bara kunde. Sånt gör ju att man fullständigt och totalt smälter och fånleendet på läpparna vill liksom inte försvinna.

När hon fem minuter senare gjorde John Blund sällskap till drömmarnas land låg jag kvar där i sängen en stund och bara insöp den lilla människan som snusade tryggt bredvid mig.

Trots att det var en helt vanlig läggning, om än av det lite mysigare slaget, så blev det till en magisk stund då det bara fanns vi två i hela världen. Nåt att komma ihåg när stormarna yr -som de säkert gör, väldigt snart igen!

Bilden är gammal, men lilla E är sig rätt lik när hon sover.