Tårar för Tindra..

Läser, gråter, får nästan inte luft. Läser, håller andan, tårarna rinner... Läser lite till - törs knappt, men fortsätter ändå. Kippar efter andan. Gråter....

Om du känner att du orkar, så är Detta vad jag läser;

tindraskamp.se

Kattfan!

Jag resignerar, ger upp, kastar in handduken, lägger mig platt eller kalla det vad du vill. Jag vill kalla det att välja mina strider men det kan hända att jag myglar här...Hrmpf!

Jag som sa att ALDRIG aldrig aldrig kommer kattkräket in i mitt hus, välkomnar henne nu med öppna armar. Jag hälsar Hello Kitty very welcome into mitt liv! Orkar liksom inte stå emot längre. Hon är ju överallt hela tiden missepissen och ungen är fullständigt besatt!

Å hon är ju faktiskt ganska så söt också...Ja, Kitty alltså ;)

Påsken är här och det betyder lite extra ledigt och mysiga dagar med nära och kära!

Min plan för helgen är att inte ha någon plan över huvud taget utan ta dagen som den kommer och bara go with the flow liksom!

Mitt enda måste (dock ett mycket viktigt sådant) är att inhandla lots and lots of godis till förbipasserande påsk-kärringar och andra godingar på väg till Blåkulla. Sötisar ska sött ha liksom!

Ska överraska de stora barnen med varsitt ägg också. De verkar nojjiga över att de ska bli utan i år, haha! Påskägg blir man väl aldrig för stor för, eller?

Bilden visar Paradiset i vår-skrud.

Jag älskar alla blå blommer på gräsmattan! Mats avskyr dem? Han påstår att de förstör gräset? Nä, tycker ja inte!!

Gla Påsk!

Tacksam!

Ibland kommer man bara på det - hur jäklarns bra man har det och hur fantastiskt mycket man har att vara tacksam över!

I dag är jag grymt tacksamt för mina goaste vänner. De är de bästa (och snyggaste) som finns! Har man tappat fokus för ett tag så kan man vara säker på att de både ror och styr skutan den stunden man behöver det. Har man dom är man i hamn liksom.

Bästtjejerna. My gang. In better and worse. Mysbruttorna. ALLTID finns det glädje och kärlek och en massa styrka att hämta här. Hur mycket som helst. KÄÄÄRLEK på dom - mina finaste vänner!

Thats all for today folks.

Enough is enough!

Lilla E har ett fruktansvärt stort (och många gånger väldigt roligt) vokabulär nu. Hon babblar på mest hela tiden om allt och inget och det finns inget tillfälle då hon inte har svar på tal! Känns lite som att hon pratar hål i huvvä på en ibland faktiskt!

Här om dagen var hon väldigt inne i nån lek som innefattade inte bara henne själv utan även en "låtsaskompis" som hon pratade på alldeles väldigt med.

Helt plöttsligt och som från ingenstans stormar så lilla E ut från vardagsrummet där hon leker.

I hallen vänder hon sig tvärt om, suckar och utbrister med arg röst till vem-det-nu-är-hon-leker-med

"Åååååh va TRÖTT ja blir på dej!!"

Sen mina vänner, var det färdiglekt!

I går visade lilla E stolt upp sina kunskaper i djurläten av alla de slag. Outtröttligt och förvissad om att jag lyssnade uppmärksamt lät hon gång på gång som katten, hunden, ankan, hästen, kossan, tuppen, fåret osv.osv. När hon började om för femtioelfte gången, fortfarande mycket noga med att jag lyssnade, gjorde jag ett försök att bryta hennes trans och få henne att göra något annat.
Jag; Vad duktig du är! Du vet ju hur alla djur låter. Ska vi läsa en bok nu kanske? Eller bygga lego?
Ebba ; Gris - nöff nöff, hund voff voff!
Jag; Ja, precis. Ska vi läsa nu?
Ebba; Tupp - kukelikuuuuu, häst - iiiihaa!
Jag; Ja, jättebra, verkligen! Men vad säger Ebba då??
Ebba; BAJSKORV!

Efter en jobbig period med trots av det värre slaget har nu lilla E lugnat ner sig betydligt, iaf tillfälligt, och är den goaste skönaste unge man kan tänka sig.

Vid läggningen igår kröp hon tätt intill mig i sängen, la sitt sand -mat -och Bamseschampo-doftande lilla huvud på min axel och utbrister "söta söta lilla mamma" samtidigt som hon klappade mig kind så försiktigt hon bara kunde. Sånt gör ju att man fullständigt och totalt smälter och fånleendet på läpparna vill liksom inte försvinna.

När hon fem minuter senare gjorde John Blund sällskap till drömmarnas land låg jag kvar där i sängen en stund och bara insöp den lilla människan som snusade tryggt bredvid mig.

Trots att det var en helt vanlig läggning, om än av det lite mysigare slaget, så blev det till en magisk stund då det bara fanns vi två i hela världen. Nåt att komma ihåg när stormarna yr -som de säkert gör, väldigt snart igen!

Bilden är gammal, men lilla E är sig rätt lik när hon sover.

"Aldrig barn är alltid barn" skriver Anna Westberg i Maria moder .

Detta gäller särskilt missbrukarnas barn.

Deras överlevnadsstrategier i barndomen - tystnad, isolering av känslor, att vara duktig osv - blir deras symtom som vuxna, blir deras obrutna mönster.

Vad de inte fick som små, SAKNAR de som vuxna. Vad de inte fick som barn kan de inte GE som vuxna. Vuxenheten blir bara ett tomt skal med ett litet övergivet förvirrat litet barn inuti.

"ALDRIG BARN ÄR ALLTID BARN"

Detta tar jag med mig idag och i morgon ska jag LEKA med min 2-åring hela dagen! Jag ska låta 15-åringen vara just jobbiga OCH fantastiska 15 år utan att en endaste gång önska att tonåren snabbt va över och jag ska tänka på Henne som snart fyller 18 just som den stora lilla människa hon är!

Vad ska du göra i morgon?

Vi har letat tapeter i typ en evighet. Efter mycket möda och stort besvär ( och otroooooligt lång tid) så har valen fallit på följande tapeter. Den randiga ska sitta i hallen, är från Sandbergs och går i grått/vitt, världskartan är helt enkelt en världskarta och den kommer att sitta som smäcken ovanför skrivbordet i vårat s.k allrum. Alltså, ett sånt rum där ALL skit hamnar ;) Det blir kanon!

snabba vändningar!

Fick nyss ett sms av E´s pappa. Det löd " Sur, surare, surast, Ebba Hurtig." Knappt tio minuter senare piper det i telefonen igen. Denna gång med texten " Go, goare, goast, Ebba Hurtig". Det svänger snabbt i hockey. Och i småbarnsvärlden!

Stark. Gripande. UR-jobbig! Vi såg den på Linus igår. Ingen gick hem oberörd. SE DEN!!!

Tröst - till trots.

Just nu läser jag detta, om och om och om igen.... Finner en viss (läs STOR) tröst i det. Och hopp! För just nu känns det inte särskilt hoppingivande med E, utan faktiskt mer hopplöst.... "Trots och utveckling Hela livet igenom kommer vi in i perioder av trots. Vi ifrågasätter och sätter oss på tvären, fast vi gör det på olika sätt i olika åldrar. Redan under det första levnadsåret har bebisen inte mindre än sju trotsperioder och trotsåldern vid 2-3 år känner vi alla till. Men vi kan också ha perioder av trots vid ca 4 år, 9 år, 12 år och så förstås i tonåren. Även som vuxna kan vi bli ifrågasättande och trotsiga när det händer något viktigt i livet, till exempel vid graviditet, 30- och 40-årskris, klimakterium, pensionering. Här ska det dock handla om trots under barndomen. Trots kan vara väldigt jobbigt, både för barnet som trotsar och för omgivningen. Men trotset behövs och det är positivt eftersom det leder till mognad och utveckling. När barnet plötsligt tvärvägrar och bär sig illa åt är det lätt att vi som föräldrar tycker att vi har misslyckats. Eller vi blir oroliga, undrar vad som hänt med vårt snälla barn som vi inte känner igen. Men det är alltså inte vi föräldrar som gjort något fel när barnet plötsligt tvärvägrar till allt och bär sig illa åt. Och det är inget fel på barnet utan det är precis som det ska vara. Extra krävande barn En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd. Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning. Att tänka på Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi "välja våra krig". Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period. Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av. Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt. Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade."

I går var det torsdag. Linus-torsdag. Bästa vardagen på veckan! Jag älskar den där magiska stunden när jag får vara tillsammans med mina Linusungar -dessa små människor med så mycket livkraft och livserfarenhet. De fyller mig med sådan värme och energi och kärlek. De får mig att tro på framtiden. På en BRA framtid!